Efter gårdagens långa vandringar på Manhattans gator tog vi denna morgon en välförtjänt sovmorgon. Dagen bjöd på strålande sol så vi valde att utforska vårt närområde genom att spatsera runt i Central Park bland duvor och ekorrar. Parken var full av hurtiga löpare, och i norra delen av parken fann Anton och Axel sin uttänkta morgonlöprunda; något annat än Kyrksjön kan man lugnt säga. (Var vi inte snygga till beach 09 så kommer vi i alla fall fylla ut våra tomtedräkter med muskler till jul, är tanken.) Nu återstår bara för Axel att finna ett par löparskor och sen är vi igång!
Något som Hagaparken saknar, som Central Park har, är gömda män i skogen som spelar jazztrumpet för en tämligen förvirrad publik...
På kvällen var det sedan konsertdags. En lärare på Antons gamla skola Kulturama, Andy Fite, hade solokonsert i den lilla konsertlokalen "the Stone", belägen i den djupaste delen av Alphabet City. Med kartan i högsta hugg begav sig så vi tre vänner ner i New Yorks tunnelbanesyst
em för första gången. Efter afrikansk musik på perrongen, en människa på spåren, och civilpoliser hack i häl på den nyss nämnde, kom vi fram till vår station. Ruffigt och mörkt var det och vi höll alla hårt i våra plånböcker allt eftersom vi gick längre ner för Ave C. Längst därnere kunde vi inte finna lokalen, men efter hjälp från en urin-vånare (haha) hittade vi till slut den svarta dörr som ledde oss in till en konsertlokal helt utan fönster. Där vi fann Andy Fite's jazzimprovisations singer/songwriter konsert.Efter konserten bar det av med taxi hemåt och, väl framme, en öl på den lokala puben. Kvällen avslutades så småningom på vår älskade balkong, och nedanför oss, i staden som aldrig sover, fortsatte trafiken att rusa fram.
(på bilden ser vi Andy Fite)
