Vi har sett Obama [-s bil]. Vi har sett Björn och Benny. Vi har sett Blatte United. Hur kan man någonsin toppa det? Jo, man går och möter Gud! (...även om Obama + B&B + Blatte United = Gud x 0.72, typ).
Det var strålande förmiddag när vi begav oss till Svenska Kyrkan i New York, strålande i den bemärkelse att vatten strålade ned från himmelen i ofantliga mängder. Svenska Kyrkan här ligger ett stenkast från shoppingstråket 5th Avenue, på den 48:e gatan. Utifrån ser den inte jättemycket ut för världen, men när vi blöta och gudfruktiga klev in i byggnaden möttes vi av ett stort och mysigt bibliotek, tillika samlingslokal, och en mängd vänliga ansikten. Omkring oss talades nästan uteslutande svenska, böckerna på hyllorna stoltserade med litterära författarstorheter som Villhelm Moberg, Torgny Lindgren och Jens Lapidus (Antons författarbidrag i sammanhanget). I cafeét såldes svenskt kaffe, Ahlgrens bilar, och Ballerina. Inte illa!
Gudstjänsten var trevlig och innehöll bland annat ett dop, och när sändningsorden yttrats gick vi alla ned i samlingsrummet för att dricka kyrkkaffe och mingla. Som vilsna unga män här i New York handlar en stor del av vårt äventyr om att "networka", d.v.s. att knyta kontakter (vi erbjuder denna svenska översättning för vår icke-engelskspråkiga publik, d.v.s. alla Antons konfirmander och Amalia). Alltså var vi snabba med att presentera oss för kantorn på plats, Lage Forsberg. Han tog glatt emot beskedet att vi mer än gärna engagerar oss i musiken i kyrkan, och vips stod vi vid ett piano i kapellet och provsjöng för kören. Vi klarade den nervkittlande uttangningsprocessen (att sjunga "Vem kan segla förutan vind" ackompanjerad av Lage) och bjöds att komma på rep på torsdag. Mer om det en annan dag!
På kvällen överraskade Margareta oss med pizza, och i skrivande stund sitter vi inflyttade och småtrötta i vårt gemensamma rum. Lägenheten här har balkong på två sidor, och vi lämnar er med utsikten från vår.
God morgon Sverige. I New York säger vi god natt.
