Då bloggens mer musikaliska hälft befann sig i Connecticut, bjöd den andre på middag på Park. Tillställningen hajpades åtskilligt i pressen: både New York 1 och FOX var ivriga att få dokumentera denna förstklassiga bjudning, men av hänsyn till gästerna fick de kalla handen. På gästlistan stod Filip, Sofia och Viktoria, och den angivna klädseln var "piffig".
Thanksgivingdagen började med att Axel och dennes moder Margareta begav sig till "Whole Foods Market" för inköp av lämplig Thanksgivingmat. Traditionellt brukar amerikaner inhandla en kalkon av ungefär samma storlek som en hederlig svensk spädgris (tänk ungefär "Griseknoen" i Emil), fylla den med vad än de lyckas skaka ut ur sin brödrost, och sedan låta den mysa till sig i ugnen i cirka fem timmar. Som de pragmatiska nordbor vi är (Axel och Margareta), köpte vi istället färdig kalkon i skivor (med tillhörande stuffing, dvs brödrostsrester). Dessutom anskaffade vi sötpotatis (så kallade "yams"), tranbärssås, "gravy" (typ pepprad brunsås) och lite grönsaker. Nöjda och glada betalade Margareta (Axel var således snäppet nöjdare än sin mor), och promenerade hem.
"UGGABUGG så gott!" tänker Filip
Tillagningen av maten gick i ett kick, och när gästerna anlände doftade lägenheten påtagligt av Thanksgiving (förutsätter jag). Filip, Sofia och Viktoria oooh:ade och aaaah:ade över värdens kulinariska förmågor; Margareta hade vid det här laget passat på att gömma sig hos en granne. När vi strax därpå satte oss till bords och skålade, var det fyra mycket välklädda och glada fuskamerikaner som uttryckte sin tacksamhet över tacksamhetens egen högtid.
Piffiga pinglor
Stiliga snubbar
Resten av kvällen avlöpte i stort sett som förväntat:
Högtidsfirarna...
...spelar ett parti "Sant eller Falskt", där Axel står som överlägsen (eh..?) vinnare.
...leker charader, där Axel och Filip vinner solklart.
...delar på en ofattbart god pumpapaj, medhavd av Viktoria.
...gör en visit nere hos grannen där de bjuds in att följa med på klubb.
...återvänder till lägenheten för att hämta sina saker.
...inser att Axel saknas och hittar honom, djupt sovande, på en säng i sovrummet.
...(minus Axel) accepterar kvällens antiklimaktiska avslutning och säger god natt.
Trots att kvällen fick ett sådant abrupt slut (jag skyller på dålig sömn natten till Thanksgiving, en receptbelagd allergitablett, och en tvivelaktigt doserad avec) hade vi alla ytterst trevligt och ser med glädje fram emot nästa års eventuella Thanksgivingfirande hemma i Sverige!
