måndag 14 december 2009

Inlägg #50: the Last Inlägg - KoNY tackar för sig!

I begynnelsen skapade de Bloggen. De pillade, knåpade och skrev, och de sade till varandra: "Detta är gott". Därefter vårdade de Bloggen ömt och fyllde den med sagor från den stora staden New York; sagor om tropisk värme, om sight-seeing, om Kristina på Carnegie, om nya gitarrer, om Blatte United, om mystiska dinosaurienäsor, om pubrundor, om Svenska Kyrkan, om landskamper, om Columbus Day, om musikseminarium, om Idol-Daniel, om hummelflickan, om Filip och Maria, om gatumusicerande i Central Park, om Halloween, om julbasaren, om karaoke, om Sofia & Anna, om TP, om Lucia och om en massa annat...

Det sägs ju att tiden går fort när man har roligt, och vår vistelse här i New York måste vara världens bästa exempel på det; det känns inte alls som att det var länge sen vi anlände till lägenheten på Park för första gången. Vi minns hur vi tittade oss omkring och sa "nu när det finns karlar här i huset ska det minsann sättas upp tavlor!". Tavlorna står kvar längs med väggarna, och detta är bara en av alla de saker som vi planerat att göra med aldrig kom oss för. Den här staden är verkligen fantastisk: fantastiskt stor, fantastiskt skrämmande, men mest av allt, fantastiskt fantastisk.

Under de här tre månaderna har vi fått minnen och vänner för livet. Det är omöjligt för er läsare att helt förstå allt underbart som hänt oss här, trots att vi gjort vårt bästa för att hålla er informerade. Vi hoppas ändå att ni uppskattat våra små inlägg, och att ni kanske till och med - någon gång ibland - vänt blicket västerut och drömt om detta myllrande, magiska, mysterium:

New York.




Till alla våra vänner här i New York - vi kommer sakna er!

Inlägg #49: the Avsked- & Packningsday

Okej, klockan är 12:30 på avresedagen, så det här inlägget kommer bli kortfattat:

Igår var den stora packnings- och avskedsdagen. Efter frukost promenerade vi ned till Svenska Kyrkan - den sista gången för den här vistelsen - och firade gudstjänst. På kyrkkaffet tog vi farväl av Lage och Ellen (kantorn och hans fru), men lovade att vi skulle hälsa på dem i Umeå någon gång. Hej då Svenska Kyrkan i New York!

Eftermiddagen tillbringades i ett tillstånd av mentalt kaos, när vi både skulle packa våra grejer samtidigt. Tack och lov så har vi bägge två haft en inneboende sparsamhet som begränsat våra inköp, så allting fick plats i väskorna (en kvinnlig bekant som också reser hem i veckan kom hit med en väska men planerar att åka hem med tre, och får då alltså betala nästan $100 i övervikt. Yay.).

På kvällen samlade vi styrkorna på "Jackson Hole", ett dundersmarrigt hamburgerställe på 64:e gatan, mellan 2:a och 3:e avenyn. Närvarande var: era högt ärade bloggare, Filip, Maria, Sofia och Lina (Sofia fotade, så bild kommer så småningom). Vi åt, pratade, och på det hela taget kändes det inte alls som att det var "sista kvällen med gänget".

...förrän det var dags för avskeden. Sofia avvek först och belönades med en dubbelkram från oss båda. Filip och Lina sa hej då några timmar senare, och trots att KoNY spelade oberörda, var det med vemod vi såg vårhederskung/lillebror spatsera iväg (lyckligtvis gjorde han det med en typisk Monthe Python:isk "silly walk", vilket underlättade saken något). Maria stannade på Park över natten, och var den enda som faktiskt fällde tårar när det var dags att skiljas från oss (jaja, från Anton!).

Och så knyter vi ihop säcken:



Inlägg #48: the Day of Lucia

Tre föreställningar. Artonhundra besökare. En Uma Thurman (i publiken). Noll uppbrända tärnor. Fyra timmars sömn (för Axel).

Ingen kamera.

Lucia gick bra trots allt - vi sjöng inte alltid rätt, men inte särskilt ofta fel. Få saker skapar sådan julstämning som sjuttio körsångare som klämmer i för kung och fosterland.
...det enda som saknades var glöggen.

Edward
har nu slutligen belönats för sin insats som besökare nummer #6000! På hans bild ser vi honom iklädd en urgammal svensk drakkrona i 24 karats kattguld. På en förgylld bricka hängande från en av alla de kedjor som pryder hans ansikte läser vi "Betala kebab" - en stilla påminnelse om att aldrig mer försöka ta en springnota på kebabställen...