Inkägg #17: The night of the Dinosaurier! (aka. KARAOKEEEE)

"Inkägg" #17 handlar alltså om våra äventyr i samband med en tidsresa, en resa på vilken Antons näsa muterade till en dinosaurieskalle... Mycket märkligt.

...nja. Men alltså. Så här så vår torsdagskväll ut: vid 19-snåret promenerade vi ned till Svenska Kyrkan för att delta i vår första körträning. Det gick bra trots att vi båda kände oss aningen ringrostiga, och de övriga körmedlemmarna verkar trevliga. Tidigare på dagen hade Anton kontaktat en gammal kollega till en Kulturamalärare, en kollega som enligt rykte skulle ha bra koll på New Yorks musikliv, och mycket riktigt: han bjöd in oss att komma till hans klubb samma kväll (torsdag) för att titta på ett liveband, samt för att träffa honom. När körrepet var över tog vi därför tunnelbanan ned till Alphabet City, och begav oss till "Lakeside Lounge". Bandet hade redan spelat en stund när vi kom, men den dryga kvarten vi fick höra var jättebra! Som grädde på moset fick vi sällskap vid vårt bord av en dansk herre vid namn Jacob.
Jacob var i New York på tjänsteresa och verkade lika törstig som våra två äventyrare. Anton pratade en stund med klubbägaren (tillika "kontakten") och fick ett löfte om att få besöka hans studio inom en överskådlig framtid.

När bandet spelat färdigt bestämde sig vi tre skandinavier oss för att gå till ett närliggande karaokeställe som vi sett på väg till "Lakeside Lounge". Efter någon minuts promenad kom vi dit och möttes av det chockerande beskedet: I det här landet BETALAR MAN för att få sjunga karaoke! Första låten var gratis, men därefter kostar det $2 per låt. "Jaja, vi tar väl EN öl och sjunger våra gratislåtar", tänkte vi. Vi blev kvar lite längre.

När vi kom hem var klockan närmare fyra. På karaokehaket hade vi träffat allt ifrån dryga australiensare som tog sönder Antons halsband till en indier med dåligt självförtroende och en dröm om att få gifta sig med en svensk tjej. Vi sjöng 1.5 låtar var (det vill säga varsin gratislåt, plus en duett som vi givetvis delade på). Tydligast i minnet framstår dock den mystiska dinosaurienäsan Anton hittade i soffan på haket. Den var med länge, och hans namn kommer leva för evigt i medfestarnas minnen...